LasseMaja – en av Sveriges mest älskade barnboksserier – har fascinerat läsare i över två decennier. Sedan den första boken Diamantmysteriet kom ut för 22 år sedan, har den charmiga detektivduon Lasse och Maja blivit en självklar del av många barns bokhyllor. Men vad är det som har gjort serien så framgångsrik? Vad ligger egentligen bakom dess långvariga popularitet? Det ska Olivia Nilsson, 9 år gammal ta reda på!

1. Den första boken om LasseMajas detektivbyrå Diamantmysteriet kom ut för 22 år sedan. Vad tror ni är succén bakom serien?

Martin: När jag började skriva fanns det inte så många deckare för barn. Jag är före detta lärare på mellanstadiet i Rinkeby, och vi lärare var bra på att berätta saker på ett enkelt språk. Det har vi tagit med oss in i LasseMaja-böckerna. 

Helena: Det är också väldigt bildtäta böcker. Förlaget önskade lika mycket bild som text då, och det var något som skiljde oss från övriga böcker just då. Plus att Martin skriver så roligt! Det händer alltid något nytt i Valleby. Det är igenkännande men blir ändå aldrig tråkigt.  

2. Martin, hur kommer du på vilket mysterium det blir?

Martin: Helena brukar säga att hon kan se vad jag har hållit på med på sistone när jag lämnar ifrån mig ett nytt manus till henne.. Som en gång när jag var i ett sammanhang där jag hade kontakt med Christer Fuglesang, det inspirerade mig och nästa bok blev Rymdmysteriet. 

Jag tror inte att jag har mer fantasi än någon annan människa. Men jag har tränat mig att lyssna efter tex bra namn, historier och andra saker som jag ska ha med i mina böcker.

Först planerar jag berättelsen en till två veckor i min stora planeringsbok. Sedan tar det ungefär en vecka att skriva boken på datorn. Början, mitten och slutet i planeringsstadiet först, sedan kan man skriva ner hela berättelsen när man först har planerat och vet att den håller.

Att skriva är ett hantverk, därför planerar jag först noggrant, för att fantasin inte ska krocka med hantverket!

Helena: För en illustratör tar det några månader att teckna en bok.

3. Kan du avslöja vad ska nästa bok handla om/vilket mysterium det blir?

Martin: Smugglarmysteriet. Den handlar om att Polismästaren ska ta semester. Det överhör Lasse och Maja och tror att Polismästaren ska gå i pension. Men han ska egentligen bara på brottarläger.

Tommy Holmér gör comeback som vikarierande polismästare. Han gillar att följa regler. Sen börjar smuggelcigaretter komma till Valleby. Det verkar som att de kommer in via hamnen och Lasse och Maja smyger ombord på en misstänkt båt…

4. Hur lång tid tar det att illustrera en bok för dig, Helena?

Helena: Cirka 3-4 månader.

5. Vad är den svåraste bilden du har ritat?

Startfältet i cykelmysteriet. Franco Bollo har en speciell sportcykel, den var svår att rita!

6. Brukar du få en färdig utskrift från Martin och sen ritar du bilderna? Eller får du bara veta vad det ska handla om, lite idéer från Martin först och börjar illustrera? 

Helena: Martin har skrivit helt färdigt när jag får texten. Jag väljer vilka bilder jag ska göra fritt. Vi har gjort om arbetsgången lite och nuförtiden sätts layouten på boken först, innan jag börjar rita. Då blir det mycket bättre och roligare uppslag med bilder. Men texten är alltid färdig när jag börjar rita. Ibland frågar jag Martin om han kan ändra lite i texten om det är något väldigt svårt som ska ritas. Som exempel var pudeln Karl-Filip först en mops men sedan blev han en pudel istället.

7. Jobbar ni mycket tillsammans eller var för sig?

Helena: Mest var för sig. Men vi går på massa möten ihop, jobbar med Deckarhuset ihop och nu sitter vi också i samma hus om dagarna. Normalt är att vi ses kanske 3-4 gånger i veckan.

8. Hur lång tid tar det från idé till en klar bok?

Helena: Ett år ungefär. Ibland kan förlaget ha en idé om en lite annorlunda ordning på utgivning och då får vi anpassa oss.

9. Och så en fråga om den senaste LasseMajas detektivbyrå-filmen Den försvunna maskoten: Det finns ju ingen bok! Har du, Martin skrivit manuset? Fick ni välja skådespelarna till filmen?

Martin: Nej, jag har inte skrivit manus. Helena och jag läser manus och kommer med åsikter och kommentarer. Vi kan ha önskemål om skådisar men har det väldigt sällan. Däremot vill jag gärna vara med och skriva mer filmmanus i framtiden.

10. Helena, du har ju skrivit några böcker själv. Var det svårt för dig första gången du skulle skriva? Kommer det flera böcker som du skrivit? 

Helena: Det är svårare att skriva än att rita tycker jag. Men det är roligt att göra allt själv. Just nu har jag fullt upp med LasseMaja så det är det som jag ägnar mig åt på heltid just nu. Men jag har några idéer på böcker som jag ruvar på.

11. Kan ni berätta lite om LasseMajas deckarhus i Linköping? Hur kom den idén till?

Martin: LasseMajas Deckarhus är ett besöksmål för barnfamiljer. Man startar sitt mysterium nere på deckarbyrån. Där introducerar en deckarvärd besökarna för det mysterium som ska lösas (i dagsläget kan man välja mellan Campingmysteriet, Tågmysteriet eller Slottsmysteriet). 

Deckarvärden berättar vad som har hänt och vilka misstänkta som finns. Sedan blir det besökarnas uppgift att bedriva utredningsarbetet. De går runt i 7 olika rum där de får olika kluriga uppgifter att lösa och med sig har de en deckarpadda. Deckarpaddan använder de för att scanna av rummen efter ledtrådar som sedan analyseras och skickas till Lasse och Maja. Efter 7 rum har besökarna 2 misstänkta kvar och då är det dags att gå till polisstationen och prata med Polismästaren, som är en AI som man pratar med via en gammal telefon.

Det var när jag och min kompis satt en sommarkväll i min trädgård nere i vårt sommarhus i Småland. Då sa min kompis till mig ”Ska du inte starta ett LasseMaja-land, Martin?”. Och på den vägen är det. Det tog kanske 7-8 år från idé till att vi slog upp portarna på Deckarhuset i Linköping. Och nu funderar vi faktiskt på att öppna ett deckarhus i Stockholm också.

12. Hur kommer du på namnen till karaktärerna? 

Martin: Det är väldigt olika, Prästen heter ju faktiskt bara Prästen (med stort P). Francobollo, som betyder frimärke på italienska, han fick till exempel bli brevbärare i Valleby.

Karin Fahlén är en teaterregissör och kompis till mig i verkligheten. Och vad gäller Muhammed Karat så är ju karat ett sätt att mäta hur rent guld är, så han fick bli den som äger juvelerarbutiken i Valleby.

13. Huvudkaraktärerna Lasse och Maja, är baserade de på riktiga personer eller är de påhittade?

Martin: De är helt påhittade, men namnen har jag snott från stortjuven LasseMaja på 1700-1800-talet. Idag hade jag nog valt några andra namn för att spegla hur det ser ut i vårt samhälle idag.

14. Upplever du Helena att illustratörer i Sverige får mindre uppmärksamhet än författarna? 

Helena: Ja, det tycker jag. Journalister brukar ofta vara text-människor istället för bild-människor, vilket brukar märkas i till exempel recensioner.

15. Martin och Helena: Hur mycket får ni bestämma när det gäller nya saker som ska göras i LasseMajas värld. T.ex fick ni bestämma om deckarhuset, filmerna, mobilspelet osv?

Martin: Vi bestämmer egentligen allting. Vi brukar för det mesta säga ja när vi får idéer presenterade för oss. Deckarhuset var vår egen idé. Mobilspelet kom som en idé presenterad för oss från ett spelföretag som heter Gro Play. 

Helena: Vi brukar vara med och tycka till i processen.

16. Martin, du brinner ju för barns läsning! Vad har du för idéer på hur man kan öka barns läsning?

Martin: Man måste lära barn att läsa för att de ska tycka att det är kul att läsa. Man måste lära barnen att få upp en god läsförmåga. Problemet är inte att vi inte har tillräckligt många bra böcker. Utmaningen är att få barn att bli goda läsare. Nyckeln är god undervisning i läsning. Det samhälleliga ansvaret för läsning måste ligga på skolan men vi är jättemånga som hjälps åt; föräldrar och andra vuxna.

17. Har ni några husdjur?

Helena: Nej, men vi hade kanin ett tag.

Martin: Nej inte nu, men har haft katt i massa åt. Men det är mycket lättare att skriva om hundar jmf med katter. Det är lättare att tillskriva hundarna olika, roliga egenskaper. 

18. Och sist, finns det utrymme för fler barnboksförfattare?

Helena: Ja absolut!

Martin: Absolut! Vi ser dem mer som kompanjoner än konkurrenter.